Kumo ensamhunden

Kumo verkar trivas rätt bra som ensamhund faktiskt. Det är ändå ganska stor skillnad på hur han är när Yume inte är här. Jag får se en del sidor av honom som jag inte riktigt reflekterat över att de faktiskt försvann när hon flyttade in, och som nu kommit tillbaka. Till exempel så är han är oftare i samma rum som mig och ligger till och med i sängen och sover tillsammans med mig nästan varje kväll. Det är mysigt och jag undrar lite hurvida han gör det för min eller sin egen skull. Vill han egentligen detta hela tiden, men Yume dämpar honom? Eller är det egentligen hennes uppgift som han nu tagit på sig? Hur som: mysigt! 

Sen var vi iväg på en freestyleinriktad tävlingskurs en helg i slutet av april. Många ögonöppnare och tankar om vårt tränande och tävlande som jag vill avhandla mer ingående. Just nu krävs det en massa massa träning för att vi ska kunna komma vidare, och jag känner mig inte riktigt inspirerad, mycket för att jag insett hur viktigt den mentala biten är och hur mycket jag har att jobba med där. Vi har varit iväg och både tävlat freestyle och rally med riktigt usla resultat sedan dess, men där vi faktiskt uppfyllt de mål vi haft för dagen som handlat mycket om mitt eget mentala. Vill vi prestera på den här nivån vi är på nu i klasserna, så krävs det också mer och det krävs som sagt att JAG lär mig hantera alla känslor som kommer med tävlandet och att det krävs planering med träningen och upplägg. Det går liksom inte att bara hejsvejs-träna och förvänta sig resultat. Men just nu så har jag inte riktigt kapaciteten att vara något annat än hejsvejs, men jag hoppas att det är något som jag kan jobba upp bara jag lär mig metoder för struktur som passar mig. Men i Kumos fall så är det ju kanske också så att han inte riktigt gillar rollen som mattes enda tävlingshund, vilket han fått vara denna våren, han gör sig bättre som en doldis utan massa press och förväntningar och istället få överraska. Nu ska vi inte tävla på ett bra tag utan fokusera på andra saker och det känns riktigt skönt faktiskt. 

Annat viktigt i Kumos liv just nu är vädret. Det pendlar mellan medelhavsvärme till riktigt ruggigt och kallt vårväder med snålblåst och regn. Han har en väldigt tydlig preferens här eftersom han HATAR när det är varmt. Han har varit så himla sur nu när det varit väldigt varmt ett par dagar så det har knappt gått att gå ut med honom. Sen när det dagen efter är den andra vädervarianten har han varit så lycklig att han knappt vet vilket ben han ska stå på. Mmm... livet med en shiba...