Kumo aka Gnällapan

Lillplutt bara växer och växer. Just nu går han under smeknamnet Gnällapan, för det är just det han är. Så fort han inte gillar läget så blir det ett himla pipande och det är svårt att veta vad han egentligen vill. Vill han gå ut och kissa fast det bara var en kvart sen vi var ute? Vill han att jag ska ta upp han så att han kan bita sönder min hand? Har han tråkigt? Är han trött? Är han hungrig? Förut skällde han rätt mycket, men nu har han alltså börjat gnälla istället, antagligen för att jag reagerar lite mer positivt på det, men det kan vara nog så irriterande såna här dagar då man har mensvärk och helst av allt bara skulle vilja sova bort hela dagen. Tror att jag har skämt bort honom lite med att han alltid får komma upp och gosa när han vill, men det är ju så mysigt när han vill komma och ligga nära. Men det måste nog bli mer på "mina" villkor så att han lär sig att han inte behöver ha min närhet för att slappna av. För någon liten gnällapa vill jag ju inte ha (även om han är en väldigt söt gnällapa)!