Sådan matte, sådan hund

Sådan matte, sådan hund heter det ju. I mitt fall kan jag absolut erkänna att jag valde min ras mycket för att jag själv identifierar mig med den. Om jag var en hund så är chansen stor att jag skulle vara en shiba. Jag är envis och självständig, gör sällan något jag inte ser vinning i, är pigg på de flesta äventyr även om jag inte behöver vara the center of attention. Jag har svårt att bli arg men vill gärna att rätt ska vara rätt. När jag surar så långsurar jag och jag har rätt stor fysisk integritet, jag tycker inte om att bli plötsligt berörd av folk jag inte känner! Det är väl de rasdrag jag har. Utseendemässigt är det inte särskilt mycket lika dock. Jag innehar dessvärre inget av den naturliga skönheten och gracen som en shiba har, snarare tvärtom. Det som skulle kunna vara en likhet är väl mina runda bebiskinder, min förträffliga hårkvalitét och mina små välansatta öron, men nej; ingen slående likhet med en shiba på det viset, haha! Sen har jag och Kumo en del gemensamma personlighetsdrag också. Om det bara råkade bli så av en slump eller om jag har präglat honom (/han präglat mig) är ju en rätt intressant tanke. Jag tror nog på en blandning av de båda.

Att vi är så lika är såklart både positivt och negativt. Det kan vara rätt kämpigt att få sin vilja igenom alla gånger, och det gäller att veta vilka fajter man ska ta. Att alltid alltid få sin vilja igenom till vilket pris som helst är inget sätt att träna en shiba. Istället måste man vara bli sin hunds idol, någon värd att se upp till. Svårt! När det väl funkar är det dock oslagbart. När du märker att hunden gör det du vill, inte för att du tjatar och tvingar, utan för att den faktiskt vill det själv. Kanske är det därför det är så kul att träna den här sortens hundar.. Jag vet många som skaffar shibor eller andra hundar av urhundstyp just för att de lockas av utmaningen. Man får liksom ingenting gratis utan allt du får har du och hunden jobbat dig till och när det då väl blir rätt så blir det sååå rätt! Så ja, envishet kanske inte är en dygd, men i kombination med tålamod så kan man komma lååångt om man är shibaägare.