Jag hade ju halvt om halvt ställt in mig på att freestylen skulle gå sådär, om vi lyckades fullfölja programmet i huvudtaget så hade jag typ ätit upp min cowboyhatt, men lördagen kom och Kumo var på synnerligen bra humör. Jag ville vara på tävlingsplatsen i god tid för att hinna varva ner ordentligt och det kanske var det första felet. Vi var där i kanske tre timmar innan vi faktiskt skulle in på plan och tills dess hade Kumo hunnit tröttna och ville hellre ligga kvar i gräset och sola magen. Så det blev två halvhjärtade moment inne på planen innan jag bröt och vi sprang och busade lite istället och körde igenom halva programmet med godis. Så den filmen är i ärlighetens namn inte så mycket att se. En nonchalant Kumo som vänder bort huvudet och en matte som det mer eller mindre osar panik och uppgivenhet om. Men bättre lycka nästa gång.
MH:et gick inte helt smärtfritt det heller. Trots att Kumo är mycket mycket lättare att ha lös nu så kan jag bara ha det korta stunder när vi tränar tillsammans. I skogen är det kört! Det var ganska mycket skog där MH:et var... Så ja, han var inte särskilt klockren i inkallningarna mellan momenten, speciellt inte när jag inte fick använda min "arga röst" för att få in honom. I sista momentet som är skott så hade han tröttnat rätt rejält och drog helt sonika till skogs så det blev tyvärr en 5:a på det momentet. Annars så reagerade han ungefär som jag trott att han skulle göra, men jag skriver mer om det i ett annat inlägg när filmerna är klara.
Vad jag har lärt mig efter den här helgen är att det på många sätt är en typisk shiba jag delar mitt liv med, men det visste jag faktiskt redan.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar