Efter den gågna helgens träningstävling har känslorna varit spretiga. Från att nästan helt bestämt att vi skiter i att tävla i helgen, till att nu ändå känna mig rätt nöjd. Det är intressant hur känslan i nuet på tävling kontra känslan när man ser på det filmade hemma någon dag efter. Jag brukar undvika att titta på filmen nära inpå vi varit inne på planen. Var det bra känsla så vill jag fokusera på den och var det dålig känsla så kommer jag bara grotta ner mig för mycket i det. Men tittar man på den dagen efter så kan man lättare ta det som kan bli bättre, eller som fallet är nu, när man varit besviken på hunden på tävlingen, inse att det är ju MITT fel allihopa att det gott halvdåligt. Hunden försöker göra rätt, och försöker så hårt! Men matte flänger å stressar på planen och ger inte hunden en chans. Det gör mig såklart ledsen, men det är ändå något som går att ändra på, förhoppningsvis. Men jag tar det från början.
Kumo var helt klockren på uppvärmningen. Motiverad och så mycket fokus jag kan begära av honom i huvudtaget. Så jag passade på att värma upp och belöna mycket. Sen när vi kom in på planen var det som om luften bara gick ur honom. Han blev jättetrött och tappade fokus och jag stressar och styr inte upp på något bra sätt. Jag ville verkligen få till det, så jag kör en gång till, det går inte bättre så då tänker jag att vi bara ska gå in på planen och göra en bra grej å sen belöna. Men då är Kumo så trött att han springer och skäller på nästa ekipage som värmer upp istället. Inte värre än att han gav sig när han blev tillsagd, men det kändes piss. Och jag visste där och då också att det förmodligen var mitt fel, och att jag tröttat ut honom för mycket. Han är jättekänslig med det där, det vet jag ju!! Och ju duktigare han är, ju snabbare måste jag avsluta. Så till tävlingen på lördag, för jag har nog bestämt mig för att åka, så ska han få vara minimal tid i hallen. Vi skiter i accenter i musiken och fokuserar på att hitta och hålla positionerna. Sätter han och kliar sig , ja fånga upp! Men låt honom få chansen att landa i en position efter det innan det ska bytas! Japp, så får det bli! Och vi ska inte träna nå mer på bugande i mittenpositionens backande, för det kan han nu, typ det enda han vill göra :D Men när man tränar hemma med honom så märks det hur duktig han har blivit. Min kämpe!
Yume då? Jo, hon kändes också tryggare. Men även där stressar och flänger jag i programmet. Det är för att jag inte har bestämt till 100 hur följden av momenten är. Men samma sak där. Måste lugna mig och ge hunden chansen att göra rätt! Blir oerhört stressad av att musiken inte kommer igång på en gång när jag ger tecken, och det är ju sånt som händer var och varannan gång. Vi måste träna mycket mer till musik, men det är så jävla svårt att få till när jag inte har plats eller lämplig musikanläggning. Men det var i alla fall riktigt kul att se hur taggad hon är på sin kampbelöning, ska utveckla det och se om vi kan få till en vettig externbelöning. Tror hon kan funka riktigt bra på det när hon lärt sig att hålla huvudet lite kallt. Ska akta mig för att värma upp henne för mycket på lördag också. Men nu kommer hon inte få vänta lika mycket eftersom hon inte behöver starta sist nu när hon inte löper.
Vi ska nog träna lite idag eller imorgon också som en sista koll. Jag ska bestämma hur jag ska göra i Yumes program och kolla över hur jag kan förenkla Kumos. Sen är det bara att hoppas på att Kumos humör är på topp och att matte skärper till sig, så ska vi nog överleva den här tävlingen också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar