torsdag 19 mars 2015

Vårrocken 15/3

Vad jag verkligen INTE ångrar att jag bestämde mig för att enbart anmäla Kumo till vårrocken istället för att åka på SSUKs utställning med Yume. För ÄNTLIGEN så fick vi till en så jäkla bra start jag och Kumo! Jag åkte dit med inställningen att här skulle det TRÄNAS. All den belöningsträning vi fokuserat på de senaste veckorna skulle testas i skarpt läge och jag hade planerat för att köra belöning på planen i åtminstone en utav dagens dubbla starter, kanske båda. Visst var jag himla sugen på sista uppflyttet i FS1:an, men syftet med att tävla för oss är ju ändå att ha kul och jag ville se om träningen gett resultat. Och skoja inte att den har gjort!!

Jag struntade i att vara med på banvandringen utan valde att åka lite senare istället. Trots det var jag ändå tvungen att stanna på det vanliga stället för att ta en 15 minuters powernap och dricka kaffe, haha! Vi kom ändå fram i mycket god tid och i vår klass startade vi inte förrän som nummer 30. Kumo fick vara i bilen medan jag tittade på klass 2 och 3 och sedan tog vi en promenad och gick in i hallen. Han kändes väldigt lugn och öppen i miljön. Tyckte att det var mysigt att titta på de andra hundarna och hälsa på människor så det gjorde det absolut lättare för mig att behålla lugnet. För första gången så lämnade jag in låten helt oklippt, detta för att kunna välja hur långt jag ville köra programmet om det strulade eller för att fortsätta ha musik på när jag belönade. Det började närma sig vår tur och vi värmde upp med lite lätta grejer bara. Ekipaget innan oss diskade sig vilket betyder att man får gå på planen direkt, och sådant blir jag lätt lite stressad av. Inte denna gången dock för jag hade verkligen bestämt att jag skulle köra tre snabba "kanonen" för att få honom att tagga till innan vi gick in, no matter what. Så jag tog min tid, även om domarna välkomnade oss in. Och så gick vi in, jag satte honom i position och så gick musiken igång utan att jag givit något tecken (musiken krånglade för övrigt för mååånga av ekipagen under dagen). Jag tog ögonkontakt med DJ:n och påpekade detta, men kände samtidigt att jag inte pallade med någon omstart, så jag körde bara på. 

Och han var med mig! Hela programmet!! I princip så gjorde han precis som det var tänkt, när det var tänkt. Jag kan verkligen inte beskriva känslan! Vi bara körde!! Jag var inte ett dugg nervös väl på planen och vi liksom bara var tillsammans och gjorde något vi båda älskar. När han satt i slutpositionen och jag gav tecken för slut och vi fick applåder så bara rusade vi av planen och jag tror att jag verkligen skrek hela vägen av planen och han fick sin kattmat (bästa belöningen!) SÅ DUKTIG! Vi fick komplimanger redan när vi klev av och jag uppfylldes bara av att detta var i särklass det bästa vi gjort hittills i tävlingssammanhang. Vi sprang ut och fortsatte belöna ute och tog en liten nervarvningspromenad och jag var tvungen att ringa lillasyster för att ventilera min uppspeedning. När vi kom in igen så gick han in i sin bur och bara somnade på två sekunder typ. Vi behövde inte vänta så länge på prisutdelningen, men jag var mer nervös för det än före starten. De var dolda resultatlistor så man kunde inte kolla heller. JAG visste ju att vi hade varit kickass, men skulle det räcka till uppflytt? Kanske de tyckte att det var ett alldeles för kort program? Mångas klass program ligger ju över 1 1/2 minut medan detta ligger på 1.10. Fler kom förbi och berömde vår insats och sa att det var solklar uppflytt, men jag ville inte ta ut något i förskott. Så blev det prisutdelning, först klass 3, sen klass 2 och sist klass1. De började uppifrån och när de började säga Sara så slog jag liksom bort det med att det finns det fler som heter, men när de sa Kumo så bara flög jag skrikandes och hoppandes upp. Sån himla chock så ni förstår inte!!! Att vi skulle vinna, och det över 30 andra ekipage. Och få vårat sista uppflytt till diplomet!! Så himla sjukt. Efteråt satt jag och darrade en stund och höll på att börja böla. Var tvungen att ringa lillasyster igen, haha. Den ena domaren kom förbi och berättade hur imponerande hon tyckte att det var att en shiba kunde prestera så, hon hade själv egna erfarenheter av rasen. Det är sånt som gör att man fortsätter att träna och tragla när det inte går lika bra.
Kumo med sina priser. #1!!!!
Domare 1: 8.9  8.9  8.9  Spennende!
Domare 2: 8.2  8.1  8.0  Trevligt, vackert, lustfyllt och fantastiskt program!
Poäng: 25.50
Placering: 1/31
UPPFLYTT!
Diplom klass 1 - Titel FDI

Resten av tävlingsdagen flöt på. Jag beslutade mig för att stanna ock köra en belöningsstart på eftermiddagen också, trots att det gått så bra. Fanns ju ingen mening med att köra en till "riktig" start egentligen, utan jag ville pröva att pressa honom lite och få belöna ordentligt när han ansträngde sig. Tror det gick uppemot 4 timmar emellan starterna (om inte mer?) och när jag tog ut honom på promenad så kändes han förvånansvärt pigg och pepp. Vi gjorde likadan uppladdning och på planen märktes det att han var lite trött så det blev inte samma precision och energi, men han var med mig med fokuset hela tiden. Vi jagade och kampade på planen och försökte köra lite mer, men det är svårt för Kumo att börja jobba direkt efter belöning, han behöver liksom en liten återhämtning. Men jag är nöjd över att vi stannade kvar och körde mera för att få träna på att prestera när man egentligen är för trött är mycket värt det också, så med det i fickan är jag så himla stolt över honom! Och vi har fått så mycket grattisar av medtävlande, domare och vänner och bekanta på internet. Då arrangörerna filmade alla starter så hoppas jag att de kommer läggas upp snart. I så fall dyker filmen upp här också.

Nu är det dags för Kumo att ladda till höstens tävlingar i klass 2!! Nu börjar ju den oinhägnade utomhussäsongen och då får Kumo tävla nybörjarrally istället ;) Jag har ju redan börjat skissa på ett program med rymdtema som jag tror kan bli riktigt riktigt bra. Denna tävling kommer för alltid vara ett fantastiskt minne och jag är så glad och stolt över att jag fick visa hur fantastiskt duktig min envisa, självständiga och lättuttröttade shibakille kan vara. 

Inga kommentarer :