Det börjar närma sig mer och mer och jag är både förväntansfull, lite nervös och otroligt fascinerad. Magen växer och växer så det borde vara fler än en där inne, men jag har ju inget att direkt jämföra med så det visar sig. Hon har hittills gått upp 1,5 kg och det är ju rätt mycket, men hon har varit hungrig och jag tycker inte hon är smällfet... än i alla fall. Bättre lite extra att ta av än att hon inte får tillräckligt. Tycker inte att hon verkar bekommas så mycket av att hon är lite otympligare. Hon hänger glatt med på promenader och fortsätter att träna lite korta pass med htm, och så länge hon själv vill så fortsätter vi med det. Det är ju enligt källor först nu som valparna faktisk växer på sig så vi får se hur mycket större magen blir. Hon känns väldigt stabil och harmonisk i humöret vilket faktiskt påverkar mig att vara mer harmonisk om det hela. Det kommer gå så bra och det kommer bli så fina valpar. På lediga stunder så ligger vi ofta bara och myser och hon vill gärna att man klappar på magen. Jag har läst på en del om dräktighet och förlossning, men de senaste veckorna har jag inte funderat så mycket på det utan mest njutit av att vi har det så mysigt tillsammans. Jag försöker känna mig förväntansfull över att koncentrera mig på Kumo lite extra under den tiden hon blir borta. Det ska bli intressant att se hur det påverkar vår relation. De gånger hon varit borta tidigare har han tyckt att det har varit jätteskönt, men då gällde det ett par dagar, nu blir det flera veckor. Det värsta som händer är att jag övertränar honom och att han totaltröttnar på mig. Vi har en del tävlande inplanerat, men jag ska träna kvalitativt och inte kvantitativt. Jag inbillar mig att jag kommer kunna hantera detta på ett bra sätt och se det som en möjlighet istället för att fokusera på saknad. Sen tänker jag att jag ska passa på att fokusera lite på mig själv och mitt pluggande och kreativa utövande. Ta tag i lite projekt som legat på is. Kanske åka runt och hälsa på lite folk, det känns inte lika påtvingande att ta med sig en hund som två i många fall. Eller så blir det bara pannkaka av alla planer och jag flyttar in hos Helene och sover med Yume i valplådan. För självklart vill jag vara med under hela resans gång och se valparna i alla de olika stadierna innan de flyttar till egna familjer. Och nej, jag har inte tänkt behålla någon. Jag vill ha in annat potentiellt avelsmaterial i min lilla flock om och när det blir en till shiba.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar