Den 28:e Augusti åkte vi till Kungsör för att äntligen tävla lite freestyle. Genrepet tidigare i veckan hade gått riktigt bra och jag tyckte jag hade varit rätt duktig på att hålla förväntningarna på en lämplig nivå. Dagen innan hade vi varit på utställning och jag hade dragit på mig en ögoninflammation så även om samlingen för min klass inte var förrän klockan 11 enligt pm (och enligt mina egna uträkningar, ännu senare) så var jag lite sliten och kom iväg alldeles för sent. Så jag kom inte fram till Kungsör förrän efter banvandringen varit och klassen dragit igång. Det var ändå rätt många i klassen och jag startade sent så jag hann varva ner ganska bra och förbereda mig. Jag var nervös, men ändå ganska lugn.
Yume kändes ganska samlad när vi gick in till planen och starten var väl inte perfekt, men kändes helt ok. Sen började hon zona hon ut lite och slarva ca 1,5 min in i programmet och i ett moment där vi ska titta åt olika håll låser hon fast på hunden som värmer upp utanför planen utan att jag ser det i rätt sekund och då ska hon "bara springa å kolla lite". Jag hinner väl känna ett snabbt hugg av uppgivenhet och tittar jag på filmen så borde jag ju egentligen ha hunnit fått tillbaka henne tidigare, men jag hann liksom inte reagera. Hon kommer tillbaka på en gång och fortsätter jobba på rätt bra. Jag övervägde bara en kort sekund att liksom bara gå av planen och skita i det, men jag var så inställd på att köra programmet och jag ville inte bryta vid första bästa bra grej för att belöna heller, så jag fortsatte som om inget hänt. Tror inte jag hade haft kapacitet att hantera det på något annat vis faktiskt. Vi går av planen när vi är klara och när hon var nedvarvad och satt i bilen igen så visst kände jag besvikelse, men det var liksom inte så mycket att göra åt saken så jag fick lägga det åt sidan och fokusera på nästa start istället. Vi fick så mycket fina kommentarer av vänner och bekanta på plats och det värmde verkligen. På grund av tråkiga upphovsrättsregler så tar youtube bort musiken på filmen när jag laddar upp den där (en tycker ju att madonna kan kosta på sig att vara lite bussig!) och då är det liksom inte så mycket att titta på...
Kumo kändes väldigt lugn och fokuserad när vi värmde upp och det var så skönt att känna att vi bara skulle gå in och göra vårt bästa, utan några förväntningar. Låten vi skulle improvisera till var klippt till 2.30, alltså maxlängden på ett program i klass 1 och jag hade tänkt att vi skulle köra så länge som möjligt med möjlighet att avsluta när som. Och vad bra det gick! Så fin kontakt, följsamhet och attityd! Var så himla nöjd när vi sprang ut efter att ha jobbat med bara yttepytte lite släp under 2 och en halv minut!
Domare 1: 8.1 8.5 8.7 Mycket bra positioner. Bra kontakt. Några som släpade till. Bra svårighet. Bra jobbat!
Domare 2: 8.0 8.2 8.6 Vilken härlig kontakt er emellan. Självständigt utförda positioner och skiften däremellan, snyggt! Musiken passar super!
Poäng: 25.05
Placering: 4/20
UPPFLYTT!
Så Kumo fick sitt första, mycket välförtjänta uppflytt i heelwork to music!
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar