Det är fällningstider. Borstade bort massooor av underull idag och efter en dusch nu på kvällskanten så räknar jag med att få bort en hel del imorgon också. Till skillnad från förut så ser han inte lika mycket ut som en tarm trots att jag borstat av han rejält så de där hektona han lagt på sig gör verkligen stor skillnad. Nu får det vara nog med viktökning tycker jag för nu är han precis lagom. Vill ogärna byta foder eftersom han funkar så bra på det i övrigt, och dra ner på given kan jag inte heller göra. I sådana fall får jag hitta något bra torrfoder som inte är lika energitätt och ge hälften det och hälften VoH. Men att ge sig in i foderdjungeln igen gör jag helst inte, för det är verkligen en djungel. Nä, det blir nog att dra ner på det högfettiga belöningsgodiset. Det är så himla lätt att bara belöna med Frolic frolic hela tiden, men det känns egentligen inte helt ok. Jovisst är Frolic smidigt och Kumo gillar det, men det känns som att man nog inte vill veta allt skit som är i det... Helst skulle jag vilja torka egna innälvor och muskler och sånt. Men jag har inte riktigt haft energi eller ekonomi till det. Visserligen är det inte så jävla billigt med hundgodis heller, men det är väl det där att jag själv inte äter kött som spökar lite. Ska jag köpa kött så vill jag köpa BRA kött, och bra kött är dyrare än sämre kött. En påse Frolic är säkerligen inte gjord på det allra bästa köttet det heller, men det känns ju inte alls lika mycket som en likdel från ett djur medans man knappast kan ignorera att en färsk lever och lunga är det. Men faktiskt så vill jag hellre fatta att det är djur det handlar om, för det är det ju. Och nu när jag börjar jobba igen och ekonomin kommer förbättras så har jag inga ursäkter längre. Skönt!
Så japp. På onsdag börjar jag jobba igen. Heltid på familjeföretaget där jag ströjobbat lite under det senaste året. Jag hade hoppats, ja räknat med, att få ha Kumo med på dagarna, men se det fick jag inte. Förhoppningsvis kommer han kunna vara en del hos mor min och de dagar hon inte kan så får jag åka hem på lunchen och rasta. Så det löser sig nog finfint för hans del. Så mycket ensam som han fick vara under Grimslövs-tiden vill jag aldrig mer att han ska vara igen. Visst, han är äldre och stabilare nu, och vi har hittat en bra balans i aktivering och i vår relation i övrigt, så jag tror visst att det är bättre förutsättningar nu än då. Men 8 timmar om dagen, 5 dagar i veckan känns för mycket helt enkelt, även om det så bara är för min egen del som det känns dåligt. Så jag hoppas att det kommer flyta på bra. Vad som känns bäst, förutom att det på många sätt har känts kasst att gått arbetslös ett tag och dåså äntligen få börja jobba igen, är att min ekonomi kommer förbättras avsevärt. Så då kommer vi kunna åka iväg och tävla och ställa ut en massa i sommar. Det ser jag fram emot! Nu sitter jag i valet och kvalet om jag ska anmäla till en agilitykurs med start i April. Jag har ju kommit fram till att agility kanske inte är vår sport riktigt, men jag har sånt himla kurs-sug! Visst kommer antijaktkursen att säkert bli rolig, men inte som en sportkurs. Jag ska ge mig en dag att tänka på det så får vi se. Nu får vi passa på de här dagarna fram tills onsdag med riktigt långa och härliga mittpådagen-promenader. Och börja träna på att gå upp utan att snooza i en timme på mornarna, men det gäller mig i mycket större grad än Kumo.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar