En liten snabbrapport om gårdagens freestyletävling. Det gick inte så mycket bättre än sist vi var och tävlade. Känslan var bra innan vi åkte dit, Kumo verkade pigg och på hugget. Men så fort vi kommer dit och installerar oss så vill han inte vara med. Han vill bara inte. Och jag vill så gärna, och så blir det bara jobbigt och pressat och då vill han ännu mindre. Så.. Jag kan liksom inte hjälpa att jag har förväntningar. Även om jag intalar mig själv att det bara är träning. Jag vet att han kan, och jag vill visa att han kan.
Vi hade ju egentligen bara som mål att vara inne på planen under hela programmet och inte bryta. Men iom att det går så bra att träna så blir det ändå att jag tänker att "vi fixar nog att hålla oss skapligt till programmet" och då blir det helt fel när hunden bara totalvägrar att göra någonting. Jag vill ju inte ha så låga förväntningar på honom, men jag kanske måste tänka annorlunda... I alla fall så lärde vi oss en massa, eller jag då. Nu vet jag hur den situationen känns och hur jag reagerar på den. Jag blev JÄTTELEDSEN, alltså på det pinsammaste sätt man kan tänka sig. Jag grinade. Och inte tysta tårar utan hulkande-och-snor-bölande. Men jag behövde det för att kunna släppa det tror jag. Nu känner jag den där trigg-känslan igen, att jag vill visa att vi kan så mycket bättre.
Men vi behöver träna. Träna träna träna i tävlingslika situationer. Så nu får jag jobba med att ta ned förväntningarna till nästa helg, för då är vi anmälda till Karlstad 2-dagars. Frågan är hur mycket jag ska träna med Kumo under den här veckan? Eller om jag ska skita i det. Egentligen är det nog rätt osmart att åka och tävla utan att VERKLIGEN hunnit träna på en massa massa godistävlingar, men tågbiljetter och anmälningsavgift är betalda och hotell är bokat så vi åker nog ändå. Det är matte som får mentalträna. Komma in i bra tankebanor och in i hej-svejs-mode. Hur det går återstår att se. Yume fick i alla fall MVG+ i betyg för sitt uppförande under gårdagen. Lite jobbigt var det att behöva sitta still hos Lillasyster medan matte värmde upp Kumo, det såg ju sååå roligt ut! Men hon var lung, go och nyfiken. Trötta var vi hur som alla 3 när vi kom hem igår.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar