Den lilla svarta är för tillfället inne i en fruktansvärt rolig period (NOT!..) Det är unghundsfasoner för nästan hela slanten. Ute dras det i kopplet och inne tuggar hon sönder väggarna, bokstavligen. Kumo hade också en sån där period där det liksom inte spelade någon roll hur mycket eller lite det aktiverades och hur lite eller mycket han var själv eller hur många tuggben som fanns tillgängliga, saker tuggades sönder! Men nej, Yume ger helst sig på just väggar och golv. Bor ju i hyresrätt så det är ju lagom kul. På promenad luktas och kissas det mer sen ett par veckor tillbaka, så det där första löpet kan ju vara i krokarna. Med min vanliga tur så kommer det infalla lagom till Stockholms-utställningen... Över lag så känns det inte riktigt som att huvudet hänger med. Från att hörseln visst har varit selektiv men i alla fall funkat utmärkt varannan dag så är det nu helstopp. Vi ska börja kurs på söndag, men det känns som om det kan vara en bra idé att ta det lite lugnt ett tag framöver med träning utöver det. Rejäla promenader och lite roligt kravlöst tills det stabiliseras lite. Kumos drygperiod var lååång och kämpig, men jag lärde mig mycket om vad som funkar och inte funkar så förhoppningsvis blir inte detta lika drygt. Även om jag anar att hon är påväg att bli lite mer självständig så tror jag inte att hon kommer komma upp till Kumos nivå i alla fall. Nä, det känns mest som hon testar på lite. Tid och tålamod är ledorden. Vi ska nog komma hela ur detta också.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar