Kvällsträning

Ikväll har vi varit iväg och tränat (Ja, en fredagskväll! Har aldrig sagt att jag är något annat än en hundnörd!). Vi fick sällskap av ett SM-ekipage, vilket först och främst är nyttigt för mig i att träna på att inte gå under av prestationskrav och dålighetskänslor. Jag kan bara jämföra oss med oss och ingen annan, sådetså! Tanken var att köra igenom HtM-programmet och att testa lite av det nya freestyle-programmet med Kumo. Yume skulle få sitta i bilen och träna på att inte vara med. Men så blev det inte. 

Kumo har varit dålig i magen i veckan (alltså riktigt dålig! Inte kunna hålla sig från att sprutbajsa inomhus dålig liksom!) Så han har gått på skonkost och därför vågade jag inte ha något annat än hans vanliga foder som belöningsgodis. Det funkade ett tag, men han taggade aldrig till. Så vi körde bara lite positionsarbete och byten. Vi skulle ha avslutat tidigare, försökte leka igång honom, men det funkar liksom inte att göra det längre. Nöjd över att han inte alls var något vaktig mot det andra ekipaget. Han ville gärna sitta och titta på dem när han märkte att nä, det blev inge roligare än så här, så då fick han göra det och jag hämtade den lilla svarta som inte skulle vara med egentligen. Och hon VILLE träna. Finns nog inte i hennes värd att tacka nej till det, även med tråkigt godis. Fast matte hade ju med sig kampknut också, och det, det är ROLIG belöning. Vi kan inte hålla på så länge utan att hon blir trött och tappar fokus, men när hon är pigg och fräsch, då är det fokus som gäller, och tappar hon det så behövs det oftast inte mer än en påminnelse. Hon blev inte så fasligt störd utav Tomas och Charlie, men hon var på väg mot dem en gång när hon tappade huvudet efter en rolig belöning, men hon kom tillbaka. Korta pass och hålla igen lite på de där SUPERROLIGA belöningarna är en bra idé tills stadgan i huvudet har kommit. 

Men det är så fruktansvärt kul att se hur hon kan jobba. Så självständigt, men ändå så följsam. Fick såna grymma lyckokänslor i att hon förmodligen kommer kunna ta oss till de högre klasserna, om jag kan förvalta allt vettigt dvs. Hon kan inte så många trick än, men de hon kan gör hon med en helt annan energi och vilja än vad Kumo någonsin gjort. Kumo kommer alltid att vara mitt lilla projekt, och jag kommer aldrig sluta pröva, testa och utsätta honom, och jag har utvecklats och kommer göra det än mer tack vare det, och han också för den delen. Men Yumes karriär kommer te sig helt annorlunda. Att slippa den där första motivations-grundsteget och kunna fokusera på HUR göra istället för ATT göra. Ja, spännande är det att se vad det blir av den lilla fröken. Hon är ju trots allt bara 9 ynka månader.

Min lilla Stjärna in the making