Höstrocken i November

Också rapporten från den sista tävlingen för året. Höstrocken i Karlstad 8-9/11.

Vi åkte ner tidigt på lördagmorgon och var där precis lagom trots att jag blev tvungen att stanna på vägen och ta en powernap. Nytt ställe denna gång, och ja det var verkligen att föredra mot det gamla Dogorama i Karlstad där inslussningen var obefintlig och det inte fick plats att ställa upp burar för hundarna. Men det var lite halvtrångt med alla tävlanden, men när vi hittat en plats och fått in allt så kändes det riktigt bra. Hundarna var glada på banvandringen, jag tog in dem in och en och lät dem mest bara känna av planen. Sen fick Yume stanna inne med mig i väntan på att vi skulle starta.

Vi hade verkligen punktränat vissa saker inför den här tävlingen. Att jobba TYST, och det kändes som om det hade fastnat i den lilla skallen för det kom bara ett litet ljud. Och sen hade jag planerat mer strukturerat hur avslutet skulle vara, men det hjälpte inte ett dugg för jag tappade bort mig och trodde att det var på väg att ta slut när vi kommer till pallen. Det är därför hon får vinka så länge :P Så det kändes försmädligt! Men det är en skönare känsla att vara besviken på sig själv än på hunden, så jag var nöjd med Yumes insats. Vårat andra uppflytt lyckades vi ta också!! 

Domare 1: 7.8  8.5  8.8  Småmissar här och där men superfin attityd, bra jobbat med den :) Trevligt program och bra uppbyggnad kring musiken. 

Domare 2: 7.5  7.8  8.0  Bra musik och bra jobbat till den :) Tänk på att placera hunden så att domarna ser rörelsen, tänker speciellt på sista momentet.

Poäng: 24.20

Placering: 3/12

UPPFLYTT!

Sen var Team My Way or The Highway anmälda till 6+. Dock var Linnéa krasslig och kände att hon inte orkade så då tänkte jag wtf, jag prövar själv med båda hundarna! Hemma på köksgolvet pysslar vi ju lite med detta, men vi har ju inget program, men jag ville pröva och se hur det skulle gå. Sisådär en kvart innan vi skulle in på planen så rök hundarna ihop för att Kumo kom för nära en burk med kattmat som Yume låg och spejade på. Som vanligt låter det ju som att någon håller på att ha ihjäl någon så hela hallen stannade upp, men det var bara att plocka bort bråk-Yume och så gick vi en kort promenad och sen var det glömt. Det märks vem det är som är pigg och vem det är som är trött av dem. Kumo är riktigt på hugget, medan Yume är ganska trött och ljudar istället. Men ingen ballade ur, och ingen bråkade så detta ska nog absolut inte vara någon omöjlighet med ett färdigt program och mera träning. Det var en jätterolig upplevelse i alla fall.

Domare 1: 7.7  7.5  7.5  Lite strul här och där men riktigt snyggt bär hundarna synkar :)

Domare 2: 6.0  6.5  7.0 Idag ville inte Yume och Kumo jobba ihop så bra.

Poäng: 21.10

Placering: 5/5

Och sen var det Kumos tur, och han gör här vad jag tycker är attitydsmässigt bästa htm-start hitills. Jag bjussar på videon trotts att jag ser ut som en jävla mupp och positionerna är rätt så urkassa. Men attityden!!

Domare 1: 7.0  7.7  7.8  Härligt fokus och samarbete. Skulle önska något mindre luft mellan er.

Domare 2: 6.8  7.6  7.6  Medryckande program. Kumo följer dig fint (till slutet där han kliar sig). Han ligger dock väl långt bakom dig i positionerna som ni bör förbättra.

Poäng: 22.25

Placering: 11/15

Sen åkte vi till vandrarhemmet och dumpade av Linnéa och hundarna innan jag åkte tillbaka för prisutdelning. Sen när jag skulle fixa nått att äta så åkte jag bort mig och det blev sent och jag fick köpa nån pulversoppa typ. Natten var hemsk med begynnande feber och hundar som bara skulle vakta. På söndagen var jag i rätt kasst skick, men ville inte åka hem när vi ändå var där och ja, man är väl inte så jäkla smart alla gånger. Så vi tog oss dit till banvandringen och det skulle bli en lååång dag med Kumos start innan lunch och Yumes i den allra sista klassen för dagen. Hundarna var trötta och jag mådde skit så det var ju inte upplagt för succé precis. Kumo orkade inte fokusera och hamnade på 19.35 poäng och Yumes start blev det bara pannkaka med. Det första som händer när musiken startar är att hon brallar ut. Hon kommer tillbaka nästan på en gång, men när första skallet kom i princip direkt efter, ett sånt där högt jättetrötthets-skall så bestämde jag mig för att bryta. Vi var kvar inne på planen och försökte hitta lugnet i rörelserna, men jag vet inte om det gjorde varken till eller från. Jag var så besviken efteråt. Jag hade så gärna velat avsluta tävlingsåret på ett bra sätt, och det hade varit så roligt att kunna skryta om tre raka uppflytt. Att köra bil i tre timmar med stegrande feber var också lagom kul. Blev sängliggande i flera dagar efter den här helgen och missade en tenta pga av det, så den där naturliga freestylepausen som blir pga att det inte är några fler tävlingar förrän i slutet av januari, kändes ganska så uthärdlig om man säger så. 

Jag hade ju gärna velat haft de där sista uppflytten i klass 1 och 2 det här året för att kunna ta nästa år att grunda för klass 3 (för Yume då) till efter att hon förhoppningsvis fått sin första valpkull. Men nu har vi kommit överens om att para henne till hösten så får jag våren att förhoppningsvis ta det där uppflyttet och kanske jaga ett utställningscert eller 2. Jag har kommit fram till en massa vettiga insikter om tävlande det här året, som jag ser fram emot att begrunda och nyttja. Nästa freestylestart blir alltså i slutet av januari.