Så var denna tävlingshelg avslutad. Och vilken helg! Tänkte bara skriva om Lördagen i detta inlägg så tar jag idag en annan gång. Igår behövde vi inte dit så tidigt utan kunde i lugn och ro strosa runt lite hemma och ta en lite längre promenad och inte en sekund för tidigt bestämma hur jag ville göra med sista halvan av programmet. När vi kom dit visade det sig att tempot gått långsamt och vi var nog där 2 timmar minst innan det var vår tur. De fick sitta i bilen (i skuggan med öppen baklucka och vatten tillgängligt såklart!) och när det började närma sig så hämtade jag Kumo och så fick han ligga i buren inne en liten stund innan typ numret innan oss då jag började värma upp. Han kändes riktigt pepp och han fick bara göra några småövningar innan vi gick in på planen.
Början tyckte jag känns riktigt bra, sen tappade han lite och ville titta sig omkring, men för att vara honom så var det inte så mycket jobb med att få tillbaka honom på spåret igen. Jag behövde bara påminna honom om min närvaro och vad det var vi höll på med. Den nya halvan av programmet kändes just så: ny, och det blev väl inte riktigt så som det var tänkt. Speciellt eftersom Kumo hellre ville leka med blomkvist-rekvisitan än att hoppa över den och gå runt den. Grejen var den att jag egentligen tänkt ha en annan rekvisita men så fick jag ett ryck och bestämde mig för den där samma morgon och hade i princip bara testat 2-3 repetitioner om han ville använda den, och jodå, det gick bra då. Får jag klura lite på hur det ska användas och Kumo får träna lite mer så kan det nog bli hyfsat. När vi sprang av planen så var jag väldigt nöjd med hur det kändes, även om det alltid är lättare att fastna vid det man missar än det man klarar av. När jag hade varvat ner Kumo och satt mig för att titta på resten av klassen så började jag nojja om att vi nog blivit diskade eftersom Kumo kampat med rekvisitan så jag började förbereda mig på att bli besviken på prisutdelningen, och om inte disk så kraftigt avdrag i alla fall. Under tiden så fick Yume komma ut lite och spana på miljön och träna lite inför hennes start på söndagen. Sitta på läktaren och träna på att inte surstirra på de andra hundarna fick hon också göra och hon var riktigt duktig faktiskt.
Så blev det prisutdelning och jag blev så jävla nervös av någon anledning. Torr i munnen och ont i magen och det eskalerade bara för varje namn de ropade upp nedifrån och upp. Tänkte hela tiden: "nästa måste bli vi"! Men det blev aldrig vi och så kom de in på dem som fått uppflytt, och det blev fortfarande aldrig vi och jag kände starkare och starkare att de antagligen glömt bort oss och hur jobbigt det skulle bli att påpeka det. Tredjeplaceringen- fortfarande inte uppropad, andraplaceringen- nej... Och sen, sist av alla, på FÖRSTA PLATS hörde jag våra namn. Flög upp och utstötte något glädjepipsaktigt och fick hämta rosett och priser. Så himla sjukt! Hade ju suttit och tittat och det var ju så många fina och duktiga ekipage så det föll mig liksom inte in att vi skulle vinna. Jag hade varit överlycklig bara med ett uppflytt! Blev helt vimmelkantig och började nästan böla. Haha! Kände mig helt speedad i bilen hem och var tvungen att prata i telefon med både mamma och syster. Väl hemma var jag jättetrött, och Kumo som endå kändes helt ok pigg hela tiden på tävlingsplatsen däckade i soffan tillsammans med mig. Min älskade lilla trams-kumo! Här nedan kommer filmen:
Domare 1: 7.9 8.4 8.8 Bra jobbat till musiken och trevligt program :)
Domare 2: 7.4 8.0 8.0 Se upp, så inte rekvisitan blir en belöningsleksak. Det hackar lite idag, annars är musiktolkningen utmärkt!
Poäng: 24.25
Placering: 1/22
UPPFLYTT
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar