En del kanske tror att bara för att man har två hundar som är av olika kön så uppstår det aldrig några konflikter mellan dem. Detta är inte sant. Konflikter bestäms först och främst av personlighet och typ på individerna, även om kön kan ha en del att göra med det hos en sådan ras som shiban där det finns ett visst mått av så kallad "köns-aggressivitet". Det innebär att eftersom sexualitet är så pass viktigt hos en sådan typ av hund så kan det göra dem "mindre toleranta" mot det egna könet. Det är i alla fall så jag uppfattar det. Det blir ännu viktigare vilken position i den temporära eller fasta flocken man har och detta vill de fastställa på en gång. Det här gör att jag svarar både ja och nej när någon frågar om shiban är en "svår" ras. För samtidigt som de är så väldigt okomplicerade med att anpassa sig efter sin ägare/flock och de rutiner man lever efter så kan man inte förvänta sig att en shiba kommer kunna komma överens med allt och alla. Jag skulle aldrig bara släppa ihop mina hundar med andra som de och jag inte känner utan att först ha känt av om de andra hundarnas personligheter. Generellt är det oftast inte shiban som startar konflikten, men uppstår den så backar de inte inte undan. Jag har dock en sådan shiba som kan söka konflikter och som inte tänker ett jota på att hon kanske inte har mandat att bete sig hur som helst. Och så har jag en till som har en väldigt klar uppfattning om vad som är en oförrätt och som inte tänker ta någon skit han inte förtjänar.
Därför blir det bråk mellan Kumo och Yume ibland. Som i torsdags. Vi var borta och firade Valborg hos min bror där vi grillade. Hundarna hade fått ett varsitt rått ben som de låg nöjt och gnagde på bredvid varandra på gräsmattan. So far so good. Så blev det dags att sätta sig till bords. Jag hade händerna fulla med grillen och bad min syster att ta in hundarna inomhus. Istället för att ta undan båda benen först så tog hon dem i kopplen och skulle dra med dem in, men ingen av dem ville ju så klart skiljas från sina goda ben och resurförsvaret tog över vilket gjorde att Yume hoppade på Kumo och det blev ett riktigt slagsmål. Jag rusade dit och särade på dem men Yume hade redan lyckats få sig ett par skråmor, Kumo klarade sig undan. Båda framtassarna blödde och efter att jag gått igenom henne så noterade jag en liten rispa på den ena tramdynan och en skadad klo och blottlagd pulpa på den andra. Hon hade även fått en liten rispa i ena ögonkanten. Hon var lite ömklig och ville inte stödja på den tassen med klon, men efter att jag tvättat och bandagerat så brydde hon sig inte så mycket. Så jag tänkte att det inte var så farligt. Nu har det gått två dagar och hon har haft tassen bandagerad och med gummistrumpa ute och hon haltar inget och stödjer på tassen. Jag tvättar regelbundet med klorhexidin och hon får antingen ha en barnstrumpa på sig eller tratt så att hon ska låta det vara. Det är liksom bara det yttersta av klohöljet som är borta och det var en ganska jämn "avslitning" eller vad man ska säga. Jag tänker försöka sköta om det själv då jag inte tror att man kommer behöva operera bort klon. Det är ju infektionsrisken man får se upp med, men jag tvättar som sagt av med jämna mellanrum och håller koll. Blir det värre så får jag höra med vetten efter helgen, men jag hoppas verkligen att vi slipper det.
Inga kommentarer :
Skicka en kommentar